Idag är jag såhär ful. Osminkad och febrig kombinerat med ASONT i halsen och ett huvud som känns som att det ska explodera.

Idag längtar jag till att käka potatis med inlagd sill och ge hunden under bordet de äckliga bitarna jag inte vill ha. 

Idag längtar jag till imorgon när jag ska på fashion show i Västerås. 

Idag längtar jag extra mycket till sommar. 

Idag saknar jag närhet. 

Idag saknar jag min vän på andra sidan jorden. 

Idag önskar jag att jag kunde få krama om min mormor som bor på andra sidan jorden, stryka henne över hennes gamla kind men baksidan av handen och säga att jag älskar henne. 

puss på er fina. ni är bäst.

Och hörni, Glad påsk

Alltså Egentligen fattar jag inte varför jag försöker. igen.

Jag har för långa texter och för lite bilder, jag passar inte in, jag är inte intressant nog, babblar för mycket och låter fingrarna flyga okontrollerat över tangenterna lite för ofta, jag låter tankarna ta över.

Det som skulle passa mig vore ett skrivblock. Men jag har ju ett sådant, flera stycken. Varför får jag inte vara här? försöka passa in i en värld där jag konstant trycks bort. Internet, egentligen lite för stort och lite för virrigt för mig. suddigt.

Men lilla jag har i vilket fall tagit ett steg ut ur skyddsbubblan, vilket förresten är min favorit sysselsättning, och klivit på Italiensk mark i en hel vecka. Hur coolt? för coolt.

Jag har sprungit runt och förundrats på colosseum (se bild ovan), chillat med påven, shoppat i en av världens mest modekära stad (ROM), ätit Italiensk mat och vilat fötterna vid spanska trappan.

Tror jag tog ett kliv uppåt på cool-ometern. HAHA gud vad lam jag är.....

ska sova nu. Har egentligen fruktansvärt ont i halsen. och så hostar jag förskräckligt mycket.

Ciao Bella!

det är första mars. om tio minuter är det andra. vet inte när detta inlägg kommer publiceras, säkert om tio minuter.

tio minuter. tio. minuter. jobbig jag är. 

ligger på golvet i mitt rum med benen uppe på sängen och kollar upp i taklampan. 

har en alldeles ypperlig fin vän bredvid med en oversize kavaj på sig och tillsammans fantiserar vi om framtiden.

Alla kläder från garderoben är utrivna på golvet efter alla sommarkläder vi frenetiskt provat en efter en i hopp om att sommaren ska komma lite snabbare. 

sommar. brunbrända ben, hattar, solglasögon, sandaler, musik och långa promenader i den sommarljuva kvällssolen.

skratt, ett glas vin på balkongen, shorts och långa klänningar.

jag längtar. åh och åh vad jag längtar.

jag längtar efter varma kvällar då regnet precis fallit och asfalten luktar blött.

när man springer på tå längst vägen för att inte trampa på en daggmask eller olyckligtvis krossa en snigel.

helt otroligt vad man kan fantisera mycket. det finns inga gränser. Det är nog det enda jag tycker om med att tänka.

annars är jag överbombad med tonårstankar som sköljer över mig som en storm. usch för att vara en hormonbomb till tonåring.

och till mina finaste läsare som tycker jag kan vara seg med inlägg ibland så borde ni veta att jag bloggar när jag får inspiration eller är för överfull. ibland kan det vara 4 inlägg om dan om inte mer och ibland kan jag vara tom. 

jag bloggar för min skull och det är ingenting jag annars sysslar med.

jag bloggar inte för att få fler besökare eller för att få någon sorts bekräftelse.

Jag bloggar för att jag tycker det är kul. Och inget är ju roligt jämt och ständigt? 

men ni är bäst. 

puss på er

Måndagen den 20 feb: Efter en nästintill sömlös natt då mitt huvud fått vila från mina tankar i ynka 2 till 3 fjuttiga timmar stapplar jag mig ur sängen. Fumlar runt i mörkret tills jag hittar lampknappen. Det svider i mina ögon och mitt huvud är tungt.

Halvspringer till bussen i februarimörkret med händerna i fickorna. Kände plötsligt, precis som de senaste veckorna, en stark längtan till våren, tider då jag mår bättre, då när det är varmt. 

Skola, skåpen, folket och det vanliga rutierna. I den fullproppade matsalen med hög ljudvolym i bakgrunden och bestick mot tallrikar diskuterade vi om framtiden, ångest. 

Skippar idrotten då jag precis blivit frisk och tar en tidig buss hem, skönt. 

Fick sova ett par timmar när jag kom hem och vaknade en smula mer harmonisk, satte mig ute på balkongen och tittade på när solen gick ner samtidigt som kylan fick mina kinder att färgas rosa.

Nu ska jag ta tag i min rapport. skolaskolaskolaskola 

"vi blev inte satta i denna värld för att stressa, jobba och få långvariga depressioner, vi blev satta här för att njuta, leva och ha det roligt"  

/K

Godmorgon. 

Sitter här och filosferar i min ensamhet. Hej på er förresten. 

Jag, jag är himla trött. Trött på att det händer för mycket och ingenting på samma gång. Man försöker njuta av att man lever och har all tid i världen på sig. Men ibland känns det så överväldigande, som om att man inte orkar vänta och vill få det gjort på en gång. Men ändå händer ingenting. Jag funderar ofta på om det beror på att jag bor här, mitt i ingenstans.

Ute i skogen med en ko som närmsta granne. 

Men skulle det bli annorlunda om man förlyttar mig till en större stad? Finns det verkligen mer att göra eller är det bara så att man lämnar sin trygga lilla bubbla man levt i de senaste åren och bara släpper på allt. Att man tvingar sig till mer för att man skulle se sig själv som en patetiskt liten ensamvarg om man bara satt hemma.

Det är väl allas största rädsla? att vara ensam. Ingen vill vara ensam. 

Jag har funderat på de. Varför skulle det stoppa mig från att leva endast för att jag bor här? Är jag okapabel till att vara lycklig om jag är instängd här? nej. Det är jag inte. 

Jag ska sluta deppa ihop, sluta klaga på att det aldrig någonsin händer något roligt. Jag ska ta tag i det själv, för att jag kan.

Jag ska börja leva, på riktigt. Det är nu jag ska göra misstag, nu och inte senare. För det är senare som jag ska vara vis.

Vis från mina misstag och vis på livet. 

HEJ :))

Febern har äntligen lagt sig people, halsonten är borta och min mage har slutat revolta och spottat ut allt jag ger den.

Jag är nu helt friskförklarad enligt mig själv, eller ja.. frisk och frisk. hehehe

Tog ett steg utanför dörren idag och upplevde dagsljus för första gången sedan i måndags, kände mig som en befriad man som nyss blivit friad från fängelset. gjorde även posen med armen för ansiktet som dem gör i alla coola filmer.

Därför firar jag med att gå in och sätta mig i mitt vardagsrum (womens logic...) och mysa till en film med gulle-Ia.

Redan hunnit sett en kass skräckfilm följt av en jättesupermega rolig film som Ia somnade till.......

varför somnar alltid mitt filmsällskap?????

must be a sign.

ville egentligen bort till hockeyplan och åka lite skrillor(cool jag är som använder det ordet) men Ia sa att vi skulle skippa det eftersom att jag nyss blivit frisk... vem tror hon att hon är?  min morsa eller?!?+1 :S 

PUSS PÅ ER

hejs

Detta inlägg tillägnar jag till världen starkaste man, till en man jag ser upp till, till en person som kan le och skratta när han egentligen har all anledning till att ligga ner och gråta och gömma sig i det mörkaste hörn.

Många gånger när jag klagar på en liten sak tänker jag på dig, hur hemska saker du har gått igenom men ändå lyckas rikta stegen framåt.

för 17 år sedan blev du sjuk. tre månader efter att jag föddes. Jag har aldrig fått uppleva den mannen du var, vem du egentligen var, men du är min pappa ändå och den mannen jag har fått lära känna är den mannen jag älskar.

Du gick igenom 3 hjärnblödningar och läkarna tyckte det var otroligt att du ens lyckades hålla dig kvar här, på jorden.

Många gånger sedan jag var liten har du sagt "Jag kommer inte ihåg mycket, minnena har kommit tillbaka lite efter varje år, men en sak ska du veta Kimija, det enda anledningen till att jag lever är för att jag bestämde mig för att jag skulle se dig växa upp, min älskade dotter, jag älskar dig så mycket" 

Du skulle egenltigen ha suttit i rullstol nu säger dem, som en grönsak utan att kunna prata eller röra sig.

Men du visste och har alltid vetat vad du vill. En dag började du helt plötsligt gå igen, haltandes. Men det spelar ingen roll, för du stod på fötterna. 

Min pappa. Min finaste pappa, du har alltid försökt göra ditt bästa, även fast du inte alltid har kunnat göra de sakerna som en frisk person kan göra så har jag alltid vetat, och vet fortfarande att du förösker tusen gånger mer än vad en annan skulle ha gjort.

Det gör ont, det gör ont i hela kroppen och ändå in till benmärgen att inte kunna räkna med sin pappa som en frisk människa.

Du glömmer, du försvinner och ibland säger du att du inte orkar mer. Men du fortsätter ändå, för vår skull.

för min och min systers skull.

Därför gör jag detta för dig, jag ska göra dig stolt pappa.

Jag ser hur du sakta tynar bort, framför oss försvinner du och blir allt svagare.

Men jag är inte bitter, jag är inte ledsen. Vet ni varför? För min pappa skulle inte önska det.

Han lever för att se mig lycklig, min pappa lever för min skull.

Vem vore jag om jag är olycklig när jag kan vara lycklig?

jag vet att oavsett vad som skulle hända så har du det bra.

Jag vet att det finns en orsak till att du inte dog den dagen för 17 år sedan.

Jag vet att det finns en orsak till att du snart inte kommer finnas mer.

Men det gör inget pappa, för det är nu som räknas.

Jag ska vara stark, lika stark som du. Jag ska göra dig stolt Baba.

/K

sådär halvcoolt med lång engelsk rubrik, varför? det skulle ju låta så extremt mesigt på svenska tycker man.

Hade varit ännu coolare om jag dragit det på kinesiska (mandarin) men då fattar ju knappt ingen... så, engelska it is. 

Är sjukis idag (igen). skiter i att jag har asont i halsen, eller att huvudet håller på att explodera. Det jag bryr mig och det jag tycker är så jäääääävla jobbigt är ATT JAG INTE KAN ANDAS. 

alltså seriöst, sitter och äter med öppen mun för att om jag stänger munnen så dör jag. (överdriver inte alls, nejnej)

låter som en täppt tjock människa på ett halvt ton när jag anstränger mig det minsta lilla plus att jag får lock för öronen :(

synd om mig, men andra ord.

Men ska sluta klaga... men ni måste erkänna att det är ju typ det som är det jobbigaste med att vara sjuk?!? orkar inte. haha

Ikväll kommer i vilket fall mina fina vänner oh umgås med sjuka lilla jag, dem riskerar sina liv ser ni, så mycket tycker dem om mig!!

haha nej faktiskt inte.. jag smittar ju inte, man gör ju bara det innan förkylningen brutit ut tyvärr :( haha "tyvärr"..

hade låtit gulligare om dem faktiskt riskerade sina liv. åh.

Men jag gillar ju dem ändå, hehe.

puss på er